Livssynen
Islam har fem grundpelare, alltså handlingar som är en religiös plikt: trosbekännelsen, tidebönen, fastan, allmosan och vallfärden.
-Trosbekännelsen, shahada, består av orden "Ingen gud utom Gud, Muhammed är Guds sändebud". Shiamuslimer lägger till "och Ali är Guds ombud". Med det menar man att man får inte tro på någon annan gud än gud.
-Tidebönen, salat, innebär att man ber fem gånger om dagen vid bestämda tider. Då vänder man sig mot Mekka som är en viktig plats för muslimer. Ibland samlas man till gemensam bön i en moské och då leds bönen av en böneledare som kallas imam. Middagsbönen på fredagen är den viktigaste gudstjänsten
-Fastan, sawn, äger rum under månaden Ramadan. Det är den nionde månaden i islams kalender. Den infaller på olika tider på året eftersom islams år följer månåret. Under fastan ska man rikta sin uppmärksamhet extra mycket mot Gud. Under Ramadan ska man inte äta och dricka från soluppgången till solnedgången. När mörkret faller äter och dricker man tillsammans, ibland hela natten. Ramadan är en stor högtid och det är fullt med folk i moskéerna och på gatorna på nätterna. Fastan innebär också att man ska avstå från att ha sex och att man inte ska tala illa om andra. Däremot ska man ge gåvor till de fattiga. Ramadan avslutas med en fest i tre dagar som kallas Id al-fitr.
-Allmosan, Inom islam heter allmosa zakat. Zakat är nästan som en sorts skatt och för många ses det som en avgift som mest andvänds till att hjälpa fattiga, de flesta människor ger ungefär 2,5 % av vad de äger. Zakat brukar man oftast lämna i slutet av Ramadan.
-Vallfärden, hajj. En muslim bör göra vallfärden minst en gång i livet. Man gör hajj under den sista månaden i den islamiska kalendern. När man närmar sig Mekka tar man på sig särskilda vita kläder som är en symbol för renhet och helighet och att alla är lika inför Gud. Man börjar besöket i Mekka med att gå sju gånger motsols runt Kaba, som är en en helig byggnad, där ber man särskilda böner. Abraham och Ismael sägs ha byggt Kaba. Därefter springer man sju gånger mellan kullarna Marwa och Safa till minne av Hagar som letade efter vatten till sin son Ismail i öknen. Den nionde dagen tar man sig till Arafat, en slätt öster om Mekka. Där står de vallfärdande och prisar Gud en stor del av dagen. Den tionde dagen kastar man sten på stenpelare vid Mina. Pelarna är symboler för Satan som frestade Abraham att inte lyda Gud, men Abraham drev bort Satan med stenar och ropade "Allahu akbar", som betyder 'Gud är större'. Till minne av att Abraham skulle offra sin son slaktar man ett får.
Livet efter döden
Profeten Muhammed berättar om återuppståndelsen efter döden och den Yttersta domen. Den yttersta dagen kallas Qiyamah. Alla människor som levt i världen sedan dess skapelse kommer att få nytt liv och bli förda inför Gud. Varje människas levnadshistoria och alla deras gärningar och missgärningar, deras själar kommer att presenteras inför Gud på den Yttersta Domens Dag. Gud kommer att väga de goda gärningarna mot de onda. Den vars goda gärningar överväger kommer att belönas med en plats i någon av de många nivåer av paradis (Jannah) som finns. Den vars missgärningar väger tyngst kommer att straffas med en plats i någon av helvetets (Jahannam) många nivåer. I Koranen står det angående detta att: "Och den som gjort så mycket som ett stoftkorns vikt av gott skall se det, och den som gjort så lite som ett stoftkorns vikt av ont skall se det."
Dagligt liv
En muslim får inte äta griskött eller annan blodmat. De får inte heller dricka alkohol. Inom islam har de även väldigt höga krav på hur djuret man äter ska ha dött. Djuret ska dessutom ha blivit slaktat i en rikting mot mekka.
Flera olika regler styr livet. Halal är sådant som är tillåtet, till exempel viss mat. Haramär det som är förbjudet. Enligt sunna ska pojkar bli omskurna. Man brukar inte avbilda människor och djur även om det inte är förbjudet med bilder enligt Koranen.
Ett muslimskt liv
Födelse: ett barns födelse är en lycklig tilldragelse. Muslimer säger att ett barn är en gåva från Allah och innebär baraka (välsignelse). De första ord ett barn bör höra är de som ingår i adhan, bönekallelsen, och därför viskar man dem i hans eller hennes högra öra. orden ur iqama, ropet att stå upp för bön, säger man i det vänstra örat.
När barnetär ungfär en vecka gammalt, bjuds släckt och vänner in för att fira hans eller hennes namngivning. Adhan och iqama upprepas och lite honung kan läggas på barnets tunga för att förena de söta orden med den söta smaken. Barnets hår rakas av ibland och den lilla hårtussen vägs på en guldsmeds eller apotekares våg. Familjen skänker därefter motsvarande vikt i silver till välgörenhet.
Omskärelse: för att efterleva profetens , sunna omskärs muslimska pojkar. I en del fall sker det de första dagarna efter födelsen. I Marocko är det vanligast att vänta tills pojken är fyra till fem år och i Turkiet ända till tio års ålder. I Indonesien är denna sedvänja inte allmän.
Uppväxt: Genom att delta i familjens religosa aktiviteter lär sig muslimska barn att be, att tvätta före bönen, att vara blygsamma och att förstå grunderna inom islam. Från tidig ålder lär de sig läsa Koranen, hemma eller i en lokal madrasch eller moské. Från fyllda sju år måste deras föräldrar säga åt dem att be fem gånger om dagen. Efter puberteten är unga människor själva ansvariga för att utföra islamiska handlinga, bl.a. att utföra salat fem gånger dagligen och att fasta under hela månaden ramadan. Skolor med elever som tillhör flera olika livsåskådningar avsätter ofta ett rum, där muslimska elever kan be vid lunch och sent på eftermiddagen vintertid. Efter puberteten börjar också många flickor att alltid bära hidjab (huvudduk), när de går hemifrån.
Giftemål: Bröllopstraditionerna kan skilja sig åt inom islam. Bröllopet kan äga rum hemma, i en moské eller i ett församlingscentrum. En del muslimska brudar bär folkdräkt och många smycken, medan andra klär sig i vitt. Ett muslimskt giftemål måste kungöras offentligt och firas och därför kan tilldragelsen pågå i flera dagar och äga rum på flera platser, vilket gör att brud och brudgum behöver en rad olika utstyslar. Själva bröllopet, nikah är en enkel ceremoni och kan utföras av vilken muslimsk man som helst ochnär som helst. Det måste finnas två vuxna manliga vittnen av god karaktär och en wali, brudens bröllopsledsagare, som brukar vara en manlig släkting. Ett giftemålskontrakt har gjorts i ordning i förväg. av det framgår att brudgummen står för en morgongåva (mahr), en summa pengar som gåva till bruden. Om några speciella förhållanden har tagits med i kontraktet, t.ex. var någonstans paret har kommit överens om att bo, måste de tillkännages. Paret accepterar kontraktet inför vittnena. De får några goda råd och man ber för äktenskapets lycka. Brudgummens familj anordnar en fest som kallas walima. Gästerna tar med sig presenter och önskar paret allt gott. Giftemålet förenar brudens och brudgummens släkter och förpliktigar dem att hjälpa, råda och stödja paret.
Döden: När en muslim ligger inför döden uppmuntrar människor honom att säga shahada. Och när muslimer hör att någon har dött, säger de: “Vi tillhör sannerligen Allah, och till honom skall vi återförenas” Efter döden tvättas liket omsorgsfullt, inte mindre än tre gånger. Gäller det en man skrudas han sedan i tre tygstycken av vitt tyg, gäller det kvinnor i fem. ofta förs liket till en moské, där imamen eller någon annan lärd person som i familjen har utvalt, läser upp begravningsbönen. Så snart som möjligt, helst inom ett dygn efter dödsfallet, ska liket begravas. Tre dagar efter begravningen i Turkiet, i Iran på den sjunde och fyrtionde dagen, kommer vänner med mat för att hjälpa den sörjande familjen och man samlas i deras hus för att be och läsa ur koranen. Det blir en tröst och ett stöd för dem.
Källor:
Boken titel: Islam, Redaktörer: Leif Alkberg, Peter Fowelin, Översättning: Håkan Joas, Faktagranskning: Christer Hedin, Utgivare: Bonnier utbildning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar